Böcker kan berikas trettonde bokklubbsträff: Stoner av John Williams

Kära bokklubbsvänner, äntligen ses vi igen! Jag har haft värdigare outfits på mig i livet men det här har varit en speciell dag på Så Många Sätt att ni skulle FNISSA IHJÄL er om ni bara visste. Men som med så mycket annat i mitt jobbrelaterade liv är allt med det hemligt. Ohemlig är vår bokklubbsbok och den här gången är det Stoner av John Williams som vi ska diskutera. Här är frågorna som vi kan använda för att kicka igång:

  1. Vad tyckte du om boken?
  2. Varför tror du att författaren har skrivit boken? Vilket/vilka var författarens syfte/n?
  3. Vad tar du med dig från boken?
  4. Vad kommer du inte kunna släppa från boken?
  5. Vem borde läsa den här boken?

Varmt välkomna att börja diskutera … NU!

Spara

Spara

Sommaren 2017 i Italien

Jamen nu när jag är igång med något slags bloggryck så vill jag passa på och visa hur vår Italienresa kommer att bli. Utan er så hade vi kanske aldrig åkt så TACK för peppen. För kommer ni ihåg änglsobertan som var ute och luftade sig tidigare i år? Nu (eller sedan ett tag) är biljetter och boenden bokade, och så här ser pilen ut. Jag är så uppspänd!

Vi börjar med att åka till en camping.

Där kommer vi att bo i en pinjeskog …

… vid havet. Ih!

Efter det åker vi upp och in i Toscana. Först ska vi bo i ett gammalt kloster.

Med en så här trevlig pool.

Och en sån här trevlig frukostmatsal. JAG DÖR. ORKAR INTE. etc.

Rummet ser ut så här.

Och så här! Hallå? Marry me!

Vi åker sedan vidare till det här lilla hotellet i Florens.

Med det här stora rummet! Här har vi kostat på oss OH JA!

Till sist avslutar vi vår semester i det här huset som vi har hyrt nere i Lazio någon timme utanför Rom.

Där kommer vi bland annat hänga i och vid den här poolen.

Jag vet inte om ni känner som jag. Men den här semestern har ju potential att bli den BÄSTA NÅGONSIN!
Jag älskar den i alla fall redan. Intensivt.

Spara

Spara

Pasta med svartkål, vitlök och grädde

Allvarligt. Det finns kanske inte något som är godare än kål, vitlök och grädde. Att det ändå tagit mig så lång tid att klura ut att jag skulle kunna göra en pasta, förlåt jag menar en DYNAMITPASTA, av dessa tre komponenter gör mig nästan generad. Okej. Fet hyperbol men ni förstår? Jag känner mig så  o e r h ö r t  nöjd över detta recept att jag till och med avbryter min bloggtystnad för att 1 dela med mig och 2 har recept till ptja låt oss säga nästa vecka när jag kommer att vilja laga rätten igen.

Att den innehåller just svartkål är en slump. Ulf tog fel i butiken, var ute efter grönkål och *hast hast* det blev svartkål: och se där! en alltigenom angenäm ny bekantskap. Men jag tror alltså att det skulle funka prick lika bra med grönkål. Eller kanske broccoli i buketter. Inte direkt en kål men ligger rätt nära i smak ändå?

När jag berättade för barnen att man blir skitstark av det där gröna i pastan så åt dom den med stor aptit. Karl-Alfredluret funkar alltså? Vem visste det?

Nåväl. Så här gör man den URENKLA, URGODA DYNAMITRÄTTEN pasta med svartkål, vitlök och grädde:

Det här behövs:
2 msk olivolja
2 klyftor vitlök, finhackade
200 g svartkål (eller grönkål)
salt
1/2-1 dl pastavatten
1 dl vispgrädde
4 portioner spaghetti

Gör så här:
Skölj och ansa kålen. Jag skär alltid bort stammen som går i mitten av bladet. Skär i bitar.
Värm olivoljan i en stekpanna. Sautera vitlöken.
Tillsätt kålen och låt den slakna. Det tar inte många minuter.
Salta och addera pastavatten så att det blir lite såsigt (plus att man räddar vitlöken från att få allt för mycket färg.)
Koka ihop något och runda av med grädden. Smaka av med salt.
Servera ihop med spaghetti.

Spara

Spara

Veckans veckomeny vecka 16

Veckans veckomeny

Det här är inte vilken vecka som helst. Det här är min FÖDELSEDAGSVECKA så på söndag förväntar jag mig jubel och fanfarer från samtliga med någon som helst anknytning till mitt liv. Det här är dessutom veckan då jag ska spela in sketcher med Retorikmatchen och jobba ikapp allt det som jag inte hunnit med på grund av påsk. Lycka till Ekan! Det här är också veckan då korv gör stark comeback i menyn för även om jag försöker blanda runt recepten så att det inte ska bli allt för uppenbart så har jag inte mindre än två korvrätter på en vecka. Jaja. Det är vad våren gör med en. Vårvintern, menar jag. Det är också våren som gör att potatissallad med BRIEOST dyker upp igen. Som jag har längtat efter den rätten, bästa rätten, ju.

Nåväl. Idag har förskolan stängt så det är tjatter-vm som pågår här hemma. Plus gnäll eftersom nattsömnen blev något störd av att vi körde bil hela halva natten och kom hem först vid halv ett i natt. Det snöade som fasen vid Uppsala, alltså snöstorm, och vid Väsby park satt julljusen kvar i alla träden och plötsligt kändes allt väldigt mycket som jul. Huvudet fylldes av ”Driving home for christmas” och allt blev väldigt konstigt men också lite behagligt?

Hur som helst. Här är veckans veckomeny för vecka 16 och den har då i alla fall tydliga vårtecken:

VEG: Spaghetti med tomatsås och bread crums
VEG: Potatisbullar med lingonsylt och rivna morötter
VEG: Potatissallad med brie
Korvstroganoff
Lax med spetskål
Pizza
Korv med bröd

tut tut beep beep

Spara

Spara

Påsken 2017

I år började vårt påsklov på dymmelonsdagen i Sundsvalls, kanske Sveriges, snyggaste trappa.

Vi hade bestämt att påsken skulle firas uppe hos mina föräldrar och då brukar vi göra så här: att vi åker lite drygt halva sträckan och tar in på hotell en natt. Himla bra pil av oss.

På skärtorsdagen kom vi fram till mina föräldrar och då var det dags att gå påskkärring.

Barnen var lagom taggade.

Nej, alltså jag menar, JÄTTE. Och än en gång fick jag gå runt med hjärtat bultande av allt som är så rasande gulligt: att se mina barn i mina gamla påskkärringkläder gå och ringa på de dörrar som jag själv ringde på som liten. Livscykeln. Livscykeln!

Morfarn fick följa med som ställföreträdande mod till att trycka på ringklockorna.

Precis som förra året så var Gunilla på sjuan proffset nummer ett med en stor påse beredd innanför dörren.

Det här att dom fick ta typ rätt mycket ur påsen gjorde barnen ännu mer uppspelta. Hur det nu ens var möjligt?

Efter varvet ringde vi på hos trean.

Och ett mycket lyckligt barn fick en klubba!

Det var två mycket lyckliga barn som sedan inventerade och delade upp godiset sinsemellan. Påsk i Hörnefors är The Best. Det tycker de båda två.

Annars då? Min mamma är dagmamma och har ett lekrum. Där inne passade barnen på att dra fram allt de kunde nå. Typ.

Det blev långfredag och morfarn hade varit ute i skogen och nypt åt sig ett ris. Greta pyntade.

Hon förbättrade vissa delar av pyntet.

Sådär. Så hade påskkärringarna röda kinder och fräknar – sådär som påskkärringar ju ska ha, inte sant?

Sen var det dags för lunch och min mamma hade gjort så gott att jag storknade.

Vi, liksom de flesta andra gissar jag, har som tradition att måla ägg. Vi brukar skriva upp namnen på alla som är med vid bordet och så får vi dra en lapp för att se vem utav oss vi ska rita.

Jag fick min mamma.

Uffe ritade min pappa, Greta ritade Olof, morfarn Greta, mormorn Ulf, Olof ritade mig och jag min mamma. Greta ÄLSKADE den här leken så mycket att vi gjorde den en gång till nästa dag.

Långfredagen avslutades med att mina två favoritpersoner satt tätt tätt tillsammans och tittade på något på paddan. Det här är ett av de vanligaste scenarierna i familjen Oggis liv just nu. Så väldigt väldigt fint.

Nästa dag var det påskafton och påskharen hade varit i farten och lagt ut ägg och gjort en skattjakt!

Barnen virvlade runt och hade inte någon riktig koll men ENTUSIASMEN var over the top.

Men till sist hittade dom äggen och livet blev så vackert för dessa två överraskningsjunkies.

Resten av påsken har vi hängt. Läst. Tittat på film. Lekt. Lekt lekt lekt. I lekparker, med lego, med Barbie. Vi har gått ut i skogen och ner till havet. Planerat och rekat resor. Och ätit fantastisk mat som min mamma lagat åt oss.

Och så har vi läst och tittat på paddan lite till. Jag, helst med minst ett barn på min kropp. En så himla bra påsk! Jag är både rik och en lyckans ost som fått ha det så här.

Spara

BKB 13: Stoner av John Williams

Åh. På grund av allt som har hänt har det här tagit lite tid. Planen för vilken bok vi ska läsa här näst har funnits där sedan i fredags men det är först nu som det känns rimligt och passande att presentera nästa bok. Så här är det: Amanda, som är den som står näst i tur att välja bok kommer att göra det nästa gång. Den boken som som hon vill att vi ska läsa tillsammans kommer nämligen ut som pocket i maj och hittills har alla våra böcker varit just pocket. Jag vet inte hur ni känner – är det viktigt att det är just pocket? Känner ni att ni har råd att kanske köpa inbundna böcker? I så fall skulle vi kunna läsa nyare böcker snabbare. För mig personligen spelar det inte någon roll. Jag kan absolut tänka mig att köpa inbundet (eftersom jag inte läser e-böcker … än, och vet att nya böcker ofta är utlånade på bibblan) men jag kan också tänka mig att fortsätta så som vi har gjort. En bra bok är en bra bok, även om den har något år på sin rygg.

Nu känns det också som att vi har utkristalliserat en liten grupp som ÄR vår bokklubb. Hur tycker ni att vi ska göra? Ska jag be dom som är med i vår Facebookgrupp men aldrig läser, eller aldrig är med och diskuterar, att typ … lämna den? Vad säger ni? Det kanske känns lite drastiskt, men det känns också lite skönt. Kanske?

Okej. Nu är jag redo att presentera nästa bok. Den har jag valt. Jag passade på att kuppa en en titel eftersom det blev en liten lucka. Det här är en bok som jag fått rekommenderad av *insert oändlighetstecken* och som jag har haft hemma läääänge men ändå inte kommit mig för att läsa. Det har blivit dags för oss att ta oss an Stoner av John Williams och det är vad jag planerar att spendera min påsk med att göra. Wish me luck med två fyraåringar hehe.

Datum och tid för vår nästa cirkel är TORSDAG 11 MAJ kl 20.30

<3

Spara