Veckans veckomeny vecka 12

Veckans veckomeny

Det verkar ju som att jag för tillfället skulle kunna byta namn på bloggen till veckans veckomeny? Förra veckan hade jag så fullt upp att jag inte ens hann göra en intressant navelskådning runt livet kring denna. Förlåt, ”intressant”, borde jag ha skrivit. Men så är det nu. Det är mycket som tar min tid och min uppmärksamhet. Böcker ska läsas och filmer ska ses. Artiklar ska läsas och namn ska rekas. Sketcher ska skrivas och deltagare kvalas. Möten ska mötas och mail formuleras. Att ha två olika jobb samtidigt är roligt men också lite, ska vi säga, utmanande? Men jag klagar inte. Verkligen inte. Jag har SÅ JÄKLA ROLIGT just nu. Jag riktigt känner hur min hjärna vidgas. Och jag känner också vilket behov den (hjärnan alltså) har av att göra processa allt jag tar in nu. Mina nätter är fyllda av drömmar och det är inte helt gynnsamt för sömnkvalitén.

För att göra en övergång till veckans meny kan jag berätta om ett av de programmen som jag tittat på. Zero Impact på UR. Har ni tittat på det? Jag kanske återkommer med ett tipsinlägg pga älskar det så mycket men hur som helst så har det påverkat vår syn på mat en del här hemma. Mandelmanns på TV4 och senaste säsongen av Chefs Table har också påverkat oss och det måste jag nog också ta och återkomma om. Effekten är i alla fall att vi (jag och och Ulf ) bestämt oss för att dra ner på köttkonsumtionen ännu lite mer. Jag inser också att vi liksom inte behöver planera för att vi ska äta kött, det slinker så lätt in i menyn i alla fall. Som i förra veckan. Vi åkte ut till landet under helgen och vips stod vi där och grillade korv. Urgott men också av slentrian. Fast mest gott. Tror jag?

Den här veckan har jag en kötträtt planerad. I frysen ligger nämligen en förpackning ekologisk köttfärs som jag passade på att köpa på mig när jag fick chansen, och till helgen kommer min mamma och det finns ingen som gör så goda köttfärsbiffar som hon. Alltså får det bli plattbullar till helgen. Med henne här planerar jag och Ulf att gå ut och äta. Jag har lyckats få bord på Mathias Dahlgrens nya vegetariska finkrog Rutabaga på Grand Hotel. Hurra för oss! Men nog svamlat. Här ska samtal ringas och ringar slutas.

Veckans veckomeny för vecka 12:

VEG: Halloumipytt (kvar från förra veckan)
VEG: Tomatsoppa med quesadillas

VEG: Vegetarisk risnudelwok

VEG: Fransk böngryta

VEG: Potatisvåfflor
(med hallon/aprikossylt och vispad grädde / crème fraiche, rödlök och tångkaviar)
Torsk med rostade morötter och parmesancreme
Stuvade makaroner och plattbullar (barndomsmaten)

<3

Spara

Spara

Att förlika sig med sina svettiga armhålor

Det här med att blogga varje dag i mars har ju gått åt fanders och det finns olika skäl till det. Tiden, alltid denna kamp om tiden, såklart, men också tekniska saker. Om jag har lite tid över och vill skriva ett inlägg men jag inte kommer in i systemet så orkar jag liksom inte kämpa för att få till det heller. Men nog om det. Ett önskeinlägg handlar om mitt projekt med svettiga armhålor och hemmagjord ekodeo. Hur har det gått med allt det där? Det gör mig så uppspelt att det finns någon som fortfarande tänker lite på detta och alltså kan tänkas vara lika investerad i ämnet som jag är? Jag vet att det finns minst en kollega på UR som tänker på mig som hon den där som är så öppen med läget i hennes svettiga armhålor. Det är priset man får betala.

Hur som helst. För den som är ambitiös och vill ha koll på alla led i den här förvånansvärt långa dokumenteringen av mina armhålor så rekommenderar jag att man läser dessa inlägg först:

Allt började med att jag flashade mina LP-plattor som börjat sin residency i mina armhålor sedan jag lämnat den konventionella deon bakom mig.
Det ledde till att jag fick massor av tips på ekodeos
… som jag sedan började testa.
Det självklara nästa steg var ju att jag började göra egna mixturer och jag bloggade om recept ett och recept två.

Sedan dess har det varit tyst om både ekodeo, mixturer och mina svettiga armhålor.

Så här är läget nu:

Jag har helt och hållet övergivit konventionell deo. Jag har också övergivit den hemmarörda deon som jag visserligen verkligen gillade: den gjorde sitt jobb när det gäller att dofta rätt trevligt (lite lätt av kokos) och hålla odörer borta. Svettningarna var kvar och dom kommer man nog inte ifrån om man inte vill kleta sånt där medel (aluminium?) i armhålorna som liksom täpper till svettporerna. Jag har faktiskt förlikat mig med faktumet att jag är en kvinna med stundtals ENORMT svettiga armhålor. Alltså nivån som jag är kapabel att svettas på i just armhålorna skulle man kanske kunna skriva en avhandling om men låt mig måla upp en bild: igår svettades jag så mycket att jag hade LP-plattor på koftan som jag hade över min blus. Fräscht? Nja. Men: jag bryr mig inte. Eller så är det bara så att strategin att röra sig i offentliga rum med överarmar tätt slutna mot torso har blivit en livsstil? Jag tror det. Plus att min garderob har ytterst få kläder kvar där fläckar skulle synas. Intressant. Denna förändring har smugit sig på så att jag knappt har märkt den. En sak bara: Det är dock rätt obehagligt när det blir kallt pga ymnigt transpirerande, men det är smällar jag tar för … konsten?

Så varför gav jag då upp min favorit, den hemvevade deon? Jo! Den innehåller olja, kokosolja närmare bestämt, och efter att ha fått svettfläckar – som visade sig vara oljefläckar på lite för många av mina sidenblusar så gav jag upp på den. Den stora nackdelen med oljefläckar är ju som ni vet att dom har noll prognoser på att torka bort.

Så, så här ser deobeståndet ut i vår badrumshylla här hemma vid dags dato:

03. Ekodeos

Jag använder allra oftast den där i mitten. Den kommer från Urtekram och har en rätt diskret doft och ett helt rimligt pris. Just nu använder jag Dr Organics Maroccan Argan Oil, den där vita där längst till vänster. Den doftar kryddigt och rätt starkt och funkar verkligen på själva svettlukten. Jag luktar inte ens dagen efter med den, för det kan jag faktiskt göra med Urtekramaren. Det där är ju egentligen inte ett problem det heller, det är ju bara att tvätta sig igen, eller hur? För nej, nix, never: jag kommer aldrig bli en sån som är okej med svettlukt. I alla fall inte från mig själv.
Till sist. Burken där längst till höger. Det är den hemmablandade ekodeon som både jag och Ulf gillar bäst. Det är det här receptet. Ulf använder den varje dag och förutom att den tar bort svettlukt så gör den också så att alla hans t-shirts har fått längre livslängd utan gula armhålor.

Ja, det var allt för den här gången i serien som vi väl kan kalla för ”Mitt gränslösa liv”.

 

Veckans veckomeny vecka 10

pizza-bambino09. Refried beans variant

Vecka 10 kommer för alltid att förknippas med sportlov för mig. Det är då ungarna från Västerbotten går på lov och i mitt fall betydde det … ingenting. Jag kommer inte från någon direkt sportig familj och när de andra i klassen kom tillbaka med fräknar och brunbränna från en tur till fjällen satt jag där med bleka kinder och avund i hela mitt bröst. Inte så mycket för att de andra hade gjort saker, utan för att vår fröken såg dom här barnen, och inte mig. Jaja. Det har ju inget med den här veckomenyn att göra och för ovanlighetens skull har jag inte något direkt att säga om den. Förutom att jag är himla pepp på den. Först hade jag gjort en annan meny men den kändes så erbarmligt tråkig att det var med ett tungt hjärta som jag satte upp den på skåpsdörren. Och det var just det där tunga hjärtat som fick mig att riva lappen och göra en helt ny matlista. Vi har bara ett visst antal veckor 10 i våra liv så varför inte göra det bästa av den som just landat i våra knän? Så tänkte jag. Och så här blev den:

Veckans veckomeny för vecka 10:

VEG: Pasta med tomatsås
VEG: Potatisbullar
VEG: Pizza bambino
VEG: Morots- och halloumibiffar med bulgur, sallad och hummus
VEG: Refried beans
Pasta med salsiccia
Sötpotatisvåfflor med kalkonröra
Lax och nudelsallad med apelsin och ingefära

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Tankar om tid i vardagen. Hur hinner jag allt?

Ett annat önskeämne är hur jag hinner allt. ”Jobb, två barn och ibland härliga, lediga dagar på museum med dem, läser böcker, bloggar och lagar massa god mat. Vad är det du INTE gör för att hinna? Vad prioriterar du bort? Slentriansurf på mobilen? TV? Träning? Heltidsjobb? Dina tankar om tid i vardagen hade varit intressant att höra mer om.”

Sanningen är ju att jag inte hinner allt. Men jag hinner mycket och det tror jag beror på några saker:

  1. Jag jobbar oftast inte heltid.
  2. Jag jobbar i fria projekt där jag oftast styr över min tid nästan helt själv.
  3. Jag jobbar hemifrån några dagar i veckan. Det är ovärderligt: jag slipper restid, och kan tvätta medan jag jobbar. Arbetet blir mer effektivt utan möten och kollegor. Jag ÄLSKAR att jag kan jobba hemifrån.
  4. Jag jobbar med sånt som också är roligt. I mitt jobb ingår att gå på museum, se på film och TV. Hur lyxigt?
  5. Jag är väldigt effektiv när jag jobbar. Jag skjuter sällan på saker utan försöker göra saker på en gång. På så sätt frigörs tid.
  6. Jag har ett mål som jag sällan släpper ur sikte: att ha tid över och att göra roliga saker.
  7. Jag försöker ta ledigt minst en dag i månaden för att kunna göra saker med Oggi. Att åka till badhus eller museum är så otroligt mycket härligare på en vardag än på en helg. Men det här upplägget sker på begränsad tid. Om bara två år har dom skolplikt och då kan vi inte göra så här längre.
  8. Jag slösurfar mycket sällan. Slötittar på TV = aldrig längre.
  9. Jag har inte några fritidsintressen eller träning som tar tid från min fritid.
  10. Jag har gift mig med en jämställd man. Vi delar på allt som har med hem och barn att göra.

Så präktig jag låter. Och så är det nog. Jag är rätt präktig, strukturerad och planerad. Det som allt med det här livet verkligen kostar mig är mina vänskapsrelationer. Jag hinner liksom inte riktigt med det också. Men den saken, vänskaper, återkommer jag till i ett senare inlägg.

En annan sak som jag också prioriterar bort allt oftare är sociala medier och bloggandet. Jag saknar det enormt, framförallt bloggen som alltid har varit en plats där jag kunnat samla mina tankar och som på många sätt har grundat mig. Men mitt stränga jag vill att det jag skriver här ska vara av substans, och formuleringar och tankar kommer inte till mig lika lätt som tidigare. Till exempel tycker jag egentligen att det här inlägget inte håller måttet. Jag tycker att jag bara framstår som präktig och lättvindig i en mycket märklig kombination, medan jag uppfattar min vardag mycket mer komplex än så. Jag tycker också att inlägget saknar en resonerande nivå där det som är jag kommer fram lite mer. Men ska jag hålla på och vara så här sträng mot mig själv så kommer det inte bli något skrivande av alls … Så det här är en bra övning för mig. Att släppa lite på kontrollen. Bara skriva. Bara göra.

Sköna (stressade) söndag

Det är söndag och jag är själv hemma. Greta är på kalas och Olof och pappan har åkt iväg till simhallen och jag är alltså SJÄLV hemma. Det är inte ett vanligt scenario och jag är så upprymd/stressad över detta att jag blir helt handlingsförlamad. Jag borde städa köket och ta hand om tvätten men har bestämt mig för att inte göra det utan att göra något bara för mig. Läsa, ta ett bad, bläddra i en tidning? Så många val. Så lite tid. Så istället gör jag inget. Bara stressar upp mig över att ha egentid som jag borde spendera på ett vettigare sätt än så här.

Stressen jag lägger på mig själv hela tiden! Jag vill skjuta den.

Kan ni relatera? Om inte kan jag berätta att det är sjukt ovärt att vara jag en sån här annars så skön söndag.