Vilken bok ska vi läsa i Böcker kan berika?

Ja, vilken ska bli vår nästa bok? Anna-Maja som ska välja har beslutsångest så vi hjälper henne. Med en omröstning! Känns det inte lite upplivande? Jag tänker att vi har helgen på oss att rösta. Och röstningen börjar nu!

Vilken ska bli vår nästa bok i Böcker kan berika?

  • Beckomberga - Ode till min familj av Sara Stridsberg (64%, 14 Votes)
  • Den hemliga historien av Donna Tartt. (36%, 8 Votes)

Total Voters: 22

Loading ... Loading ...

Allt som är för första – och sista gången – för oss.

Min pappa skickade två filmer till mig idag. I båda klippen är Olof och Greta ungefär ett år gamla och så små och söta att jag storknar. I det ena är dom finklädda och vi är på semester på Kreta och min syster busar med dom i en sån där resesäng och dom skrattar tills dom ramlar omkull. I det andra badar dom och utforskar världen som är badkaret och badvattnet. Och dom här filmerna satte fyr på en massa tankar.

Det som är så slående är att det verkligen är DOM som skiner igenom på dom här filmerna. Redan när dom var bara lite drygt ett år så var Olof så väldigt mycket Olof och Greta så väldigt mycket Greta. Det öppnar sig en evighet när jag ser det. Men precis intill evigheten ligger vemodet. För som vanligt när jag tittar på filmer med mina barn så slås jag av hur mycket jag har missat av deras uppväxt. Jag har varit närvarande, det är inte det jag menar, jag kommer inte vara en förälder som önskade att jag hade varit lite mer med mina barn när de var små för jag har verkligen varit med dom mycket och mer än vad jag ens kunnat önska eller drömma om. Men på dom här filmerna så blir det så tydligt att det alltid är ett barn som hamnar vid sidan om. För så här är det ju: Det går ju inte att ha en split vision och fokusera på båda två samtidigt. Som tvillingförälder har jag alltid behövt prioritera och välja. Mer och mindre medvetet, men så har det alltid varit. ”Vilken ska jag mata först? Vilken blöja ska jag byta först? Vilken ska jag trösta först?” Så här är det än idag. Och det här är säkert något som alla som har fler än bara en annan individ att förhålla sig till kan relatera till. Men det gör lite ont varje gång jag påminns om det här. För när Olof gör något roligt eller att vi bara fokuserar på honom med vad det nu är är han håller på med i all sin gullighet så står Greta bredvid och tittar på oss med bön i blicken. Inte jämt. Inte alltid. Men ofta. Och tvärt om. När fokus ligger på Greta så står skuggan Olof intill och blir liksom missad.

Det är inte något trauma detta. Det är bara väldigt vemodigt och allt gör mig lite sorgsen. Det är så mycket som jag missat. Och samtidigt är det så mycket som jag fått.

Nästa tanke. Så små dom var. Det känns inte alls som att det här skedde för så länge sedan. Men tiden. TIDEN. Idag var vi till bvc för sista gången och det hade ju all potential att bli en lipfest. Jag har tyckt så mycket om att gå till bvc och vår fina människa där. Laine som har tagit så varsamt hand om oss; om mig när jag mådde som sämst; om mig och Ulf när vi var som skavigast mot varandra; och om våra barn; som hon har mätt och vägt och ställt frågor till.

Ett sista besök är så väldigt mycket Slutet På En Era och för oss kommer det inte några fler gånger. Inget syskon som man kan fortsätta att gå med till olika ställen och återupprepa sig. Allt är för första – och för sista gången för oss. Och när jag stod där för sista gången i väntrummet med den milsvida utsikten över hela stan blev den tanken, den insikten, den klumpen i halsen, den värken i bröstet till tårar. Tårar av saknad efter den tid som varit och aldrig kommer åter. Men också tårar av tacksamhet.

Tänk att jag fick gåvan att få uppleva detta. Ja, allt detta sker bara en gång men vilken fantastisk gång det har varit. Är.

Veckans veckomeny

Jag vet inte riktigt vad som hände men plötsligt var det som att min vecka hade fler dagar än alla andra har i resten av världen? Men att jag skulle ändra mig, foga mig. ICKE! Därför innehåller min veckomeny denna vecka nio rätter. Inspirationen kommer från dom där grejerna som ligger längst bak i kylen och blänger på mig samt från en tidning som jag fått från Mathem. Jag beställer ofta mat från nätet och jag ÄLSKAR att handla på det viset. Så snabbt. Så ekonomiskt (kanske dyrare jämförelsepriser men det slinker liksom med noll komma noll grejer så i slutändan blir detta sätt att handla mycket billigare för mig/oss).

Under några veckor, sen semesterns slut faktiskt, har vi haft några olika matkassar levererade hem och jag gillar att göra så. Köra i några veckor och sen hoppa upp på min egen skuta igen. Vi har börjat laga mat på ett lite annorlunda sätt nu där vi anpassar de flesta rätter för att försöka lura upp Olof på husbåten. Han är fortfarande en rätt matskeptisk person men efter att ha läst Sara Asks bok Första hjälpen vid matbordet så har vi fått lite nya nycklar. Och det funkar.

Mindre tjat, fler extraskålar med sånt som kan tänkas slinka ner, lite mer separado-serveringar och tack vare att jag jobbar hemifrån några dagar i veckan så kan matutsvävningarna av typen rawfoodsoppa göras då. Alla är glada och nöjda. Känns det som. I alla fall nu, efter frukost, innan lunch. Hjärnan är bra på så vis. Den fokar liksom på senaste upplevelsen och låter den bli tongivande och vi hade en fin frukost idag.

Så här ser vår veckomeny ut för veckan som kommer:

Fisk: Oggis favoritgryta med torsk
Fisk: Laxpasta med avokadocreme
Kött: Korvstroganoff
Kött: Asiatisk nudelbowl med fläskkött
Veg: Spaghetti med quornfärssås
Veg: Raw paprika- och ingefärssoppa
Veg: Grönsaksgryta ratatouillestyle med turkisk yoghurt och hummus
Veg: Pizza med ricotta och edamamebönor
Veg: Grönkålspasta

BKB 15: Just nu är jag här av Isabelle Ståhl

Jag ber om ursäkt att jag är så sattans långsam nu för tiden. Men den här MYTEN om att små-småbarnsåren är den som är den mest tärande på tiden – kan vi prata om det någon dag? För att ha två femåringar, jobba, vara ihop med någon, ha vänner och någon slags ambition om att inte gå under på grund av att hinna med kombinationen av dessa (fantastiska) saker (”saker”? Äh, ni fattar) = ICKE GÖRBART. Så nu får det bli så här. Och eftersom jag har tydliga drag av livscoachlivssyn helt naturligt i mig själv så väljer jag till och med att se på detta som något lite fint. Att allt får ta lite tid just nu: i bloggen, i bokklubben och i livet som sådant. Ni känner till slow food-rörelsen? Jag tänker på detta, mitt anammande av ofrivillig livsstil, som någon slags slow life movement. Den kanske redan finns? Om inte annat så startar jag den här och nu. Välkommen att ansluta, den som vill.

Men nu till väsentligheten idag. Jag kan nämligen med stolthet avslöja att vi både har en ny bok och ett nytt bokklubbsdatum till Böcker kan berika YAY!

Vår femtonde bok är vald av Frida och blir Just nu är jag här av Isabelle Ståhl. Vår femtonde bok är också den första inbundna boken och det känns väldans fint att vi ändå kan bryta lite ny mark här i slow life-rörelsen. Märkte ni hur smidigt jag kletade in er i min långsamma livsstil *ler nöjt*

På grund av att jag goofat lite och kommer att åka till Rom under den veckan som det var tänkt att vi skulle bokklubba så är datum ändrat till:

OBS! NY TID: Datum för bokklubb är ONSDAG 1 NOVEMBER klockan 20.30

Jag vill gärna att vi fortsätter att bokklubba här i bloggen men vi kan väl hjälpas åt att påminna varandra om datumet i Facebookgruppen? Där delas det ju ut notifikationer vid aktivitet i jämförelse med detta halvbortglömda hörn av Internet. Men det är ett hörn som jag ändå älskar och vill hålla vid liv. Hoppas att ni är med mig.

Spara

Spara

Spara

Böcker kan berikas fjortonde bokklubbsträff: Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen

Oj oj oj OJ vad länge sedan det var som jag bloggade. Det känns fint att vara här igen och det är klart att det är vår fina lilla bokklubb som får mig till den här platsen i cyberrymden. Det ska bli spännande att se hur många det blir som bokklubbar? Det visar sig ju typ nu för klockan går och nu är det dags att diskutera Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen.

Frågorna:

  1. Vad tyckte du om boken?
  2. Varför tror du att författaren har skrivit boken? Vilket/vilka var författarens syfte/n?
  3. Vad tar du med dig från boken?
  4. Vad kommer du inte kunna släppa från boken?
  5. Vem borde läsa den här boken?

Jamen nu kör vi väl då! Tut tuuut!

BKB 14: Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen

MYCKET försenat och jag ber om ursäkt för det men jubel och fanfarer för här kommer vår FJORTONDE bok, och det blir *ta-tam-ta-tam*

Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen.

Så här skrev Amanda som valt boken åt oss: ”Detta är en bok som jag hör talas om gång på gång i olika sammanhang. Den verkar ha väckt känslor, alla olika sorter, hos dem jag pratat med som läst den. Den handlar om min favoritsak i världen att läsa om, tänka på och diskutera: relationer. Jag tror att den kan bli spännande att dela med varandra i bokklubben!”

Ett utmärkt val, tycker ni inte? Som av en kul (kanske kul?) händelse såg jag att Anders Ygeman läste den nyss. Av någon anledning följer jag honom på Instagram för ett tag sen la han upp en bild på boken, med captaition ”Läser i kvällsolen”, pappa-komplett utan punkt och allt. Jag gillar Ygeman. Men hmmm bilden är lite märklig nu när jag närstuderat den lite. Är det inte som att boken bara svävar? HUR HAR HAN TAGIT BILDEN? En av alla dom där frågorna som man ju inte lär få något svar på.

Men nu skulle det här ju inte handla om Ygeman (eller min udda besatthet av att närstudera hans Instagramposter) utan om vår nästa bokklubbsbok. Och efter ett demokratiskt beslut i vår facebookgrupp har vi bestämt att boken ska diskuteras i augusti. Datum för nästa träff blir:

TISDAGEN den 22 AUGUSTI klockan 20.30

Vi ses då!

PS. Här kommer Ygemans bild. Följ honom på instagram ni med så får ni se själva hur svårt det är att spela oberörd av hans närvaro i sociala medier. *ironisk*

Spara

Spara