Hummelviken

Spretiga hälsningar från viken

1 oktober, 2016

Alltså herregud! Jag har skrattat så mycket åt kommentarerna i det förra inlägget. Ni är ju FANTASTISKA! Roliga och bjussiga men mest av allt uppskattar jag faktumet att ni tar mig på allvar. Min knäppa hjärna blir mindre ensam tillsammans med er. Tack för det.

Annars är det ju den första oktober idag. Förutom att vädret är otroligt skönt – vi åt lunch ute i solen idag tackarrrr – så innebär första oktober att eldningsförbudet är hävt i vårt stugområde. Följaktligen är vi i viken och eldar. SOM VI ELDAR! Eldningstunnan glöder. Det ser jag genom fönstret nu as I blog. Och det är vackert.

Men just nu är jag alltså inne. Efter att ha eldat bort ena halvan av ett av mina ögonbryn och vaktat tunnan på ett ganska osmickrande Gollumvis är det nu min tur att ha barnvakten. Obs att jag inte ser det som att jag barnvaktar våra barn. Det var bara ett dåligt försök till att ordvitsa. Eldvakt. Barnvakt. Ni fattar?

Olof och Greta leker med lego och jag sitter i soffan. Vi lyssnar på musik och jag tycker så mycket om Veronica Maggios ”Dom sa”. Det gör även min min lilla Greta och varje gång den kommer gör hon den coolaste koreografin. Hon har så mycket dans i sin kropp som bara måste få komma ut. Jag tittar på henne och hjärtat sjunger.

Nu ska jag göra en sås och ett kryddsmör för naturligtvis ska vi grilla till middag. When in viken.

Jaha. Det här blev ju lite spretigt och möjligen intetsägande. En välvillig tolkning är att det här är ett ögonblicksinlägg så ja, vi kan väl kalla det för det? En spretig hälsning från storstugans tvillingkaos. Precis så är det nämligen.

Ps. Har ni inte läst kommentarerna till det förra inlägget om mjölktänder så tycker jag verkligen att ni ska göra det nu. En sån humörshöjare ja jädrar.

 

Tvillingarna 4 år

Sånt man plötsligt ska ha en åsikt om som förälder. Jeez.

30 september, 2016

Det är inte helt enkelt att börja blogga igen efter en paus. Det skall sägas. Det känns som att det första inlägget efter en paus borde vara storslaget och ja, liksom, värt att ha väntat på.

Well.

Detta inlägg är tyvärr inte ett sådant. Det här inlägget genererar dessvärre noll känslor av: YAY HON ÄR TILLBAKA! Detta kan jag skriva eftersom jag har läst igenom vad jag har skrivit och därför kan ge en förhandsrecension. Alltså. Jag ska väl inte nedvärdera mig själv totalt. Det är inte ett dåligt inlägg. Det är okej liksom. Ibland lite roligt. Men mest kanske konstigt. Men det är också viktigt för mig. Tydligen. Och! Det har en fråga på slutet. Jag tänker att vi i min comeback kanske kan ha lite interaktivitet här! (<—Uppspelt är jag!) Om ni vill? (<—Osäker är jag också.)

Hur som helst. Låt mig ge er lite bakgrund:

Vi hade en animerad diskussion här om dagen jag och Ulf (min man dvs). Vi diskuterade mjölktänder. Parentes: Dom här sakerna som man plötsligt ska ha en åsikt om nu när man har blivit förälder alltså? Hade ingen aning! Slut parentes. Det vi diskuterade var alltså mjölktänder och huruvida man skulle spara på dom eller inte när avkommorna senare börjar tappa dom. Jag var team #självklartspararmanpåmjölktändernaienlitenburk och Ulf var team #självklartspararmanINTEpåmjölktändernaienlitenburk.

Mitt första argument i diskussionen, som ju skedde med ryggmärgsinstinkt var: ”Men man vill ju titta på dom och minnas hur små tänderna var. Gulligt.” Medan Ulfs svar, som kanske inte var så välartikulerat men ändå väldigt precist, var: ”Men Erika, blä!” Och jaa, att sitta och titta på gamla tänder? Det finns ju helt klart något tveksamt över det beteendet. Jag hade följaktligen lite svårt att komma på några fler argument än att det har med separationsångest att göra och att det finns en hel dop-present-industri som bygger på den här ångesten som leder till sparandet av tappade småbarnständer. Ulf matade på: ”Vad är tandfens jobb annars? Bara lämna pengar? Please. Hon tar ju också bort tänderna.” Jag hade aldrig tänkt på det där med mjölktänder och tandfe som en logisk konsekvenskedja men plötsligt klarnade det för mig. Tandfen kan (bör?) alltså ses som föräldrarnas genväg bort från separationsångesten till den mycket rimligare soppåsen.

Ja, kanske fick han mig där. Han min Ulf. För VAD SKA JAG MED DERAS TÄNDER TILL? Göra smycken? Limma fast på ett skrin? Använda som maracas? Observera att detta är frågor som ställs av en kvinna som har sparat sina barns första tandborstar. Dvs en mycket separationsångestkapabel (och möjligen något lite tossig) människa.

Till frågan nu för er som fortfarande läser (tack<3). Sparar ni/skulle ni spara mjölktänderna eller kasta dom? Hur tänker ni runt detta?

Allmänt

Flaskpost

19 september, 2016

Det är lite stiltje här. Saker hände och jag tappade suget att blogga. Så då lät jag bli. Och pausen blev lång, längre än vad jag hade trott eller planerat. Den blev längre än vad den varit någonsin tidigare tror jag. Vet jag. Och nu när jag trevar mig fram över tangentbordet så känner jag att jag inte är riktigt redo att börja igen. När jag väl gör det så kommer det inte heller längre vara som tidigare. Tror jag? Äh, jag vet ingenting.

Men jag saknar kontakten med er. Blev typ lipfärdig av Emelies kommentar i det förra inlägget. (Kära Emelie, jag mår bra, bättre än bra till och med! Tack för omtanken.<3)

Och bokklubben är kvar. Vi kommer alltid ha bokklubben.

Så vi säger inte hej då, vi säger vi ses. Okej?

Böcker kan berika

Bok nummer åtta i Böcker kan berika: Simma med de drunknade av Lars Mytting

5 september, 2016

08. Simma med de drunknade

Det har blivit dags för mig att presentera, och oss att läsa, den åttonde boken i bokklubben. Åttonde. Mäktigt va? Det är Ingela som har valt bok den här gången och så här skriver hon:

Jag har valt boken Simma med de drunknade av Lars Mytting. Eftersom jag bor i Norge sen tio år tillbaka tycker jag det är kul att sprida lite norsk litteratur i Sverige (inte bara Knausgård och Min kamp-böckerna – som jag i och för sig rekommenderar på grund av att han har ett fantastiskt språk).

Jag personligen känner mig riktigt upplivad av att få läsa en norsk författare. De enda norska författare jag läst tidigare är Erlend Loe och Anne Holt (tror jag, lämnar viss reservation för div minnesförlust). Knausgård har jag inte läst, bara träffat på en presskonferens där jag bland annat fick dra förbi en pirra framför honom med alla A4-ark som skulle motsvara hans samlade Min kamp-bokmanus. Hehe, knäppa jobb jag har haft, nåja, en parentes bara. Och eftersom jag har en man som  Ä L S K A R  att elda i kamin och öppenspis så har jag faktiskt också en bok av just Lars Myttling i mitt hem. Nämligen hans storsäljare Ved som handlar om ja, just ved (den har för övrigt den underbara undertiteln ”allt om huggning, stapling och torkning – och vedeldningens själ.”) Men nog om den. Nu ska jag lägga min beställning så att jag kan börja läsa.

Datum för bokklubbsträff är: TISDAGEN 11 OKTOBER KLOCKAN 20.00

Hurra!

Hummelviken, Tvillingarna 4 år

Lingon, blåbär, kantareller och havet. Jag älskar livet i viken första helgen i september.

3 september, 2016

Humlis forsta helgen i september - 01Efter våra vabbdagar i början av veckan så hade barnens förskola stängt för planeringsdagar resten av veckan. För att behålla förståndet åkte den något stukade familjen ut till stugan i viken. Det här besöket började med att vi plockade lingon på tomten. Eller vi och vi. Jag plockade lingon och Greta levde ut sin fyraårings-early-like-REALLY-EARLY-teen-life-stil. Den är lika delar rolig som j o b b i g kan jag väl viska fram.

Humlis forsta helgen i september - 02Olof och Ulf hjälpte också till att plocka lingon och vi fick ihop en fin skörd. Lite omogen på sina ställen men det gäller att inte vara så kräsen eller sträng när man har nybörjare med sig i sällskapet.

Humlis forsta helgen i september - 03Olof är så intresserad av matlagning och sånt just nu så han var med mig och rensade bären. Sen kokade vi sylt på dom och den blev jättegod.

Humlis forsta helgen i september - 04På kvällen grillade vi kyckling och majskolvar.

Humlis forsta helgen i september - 05Och jag bokklubbade!

Humlis forsta helgen i september - 06Nästa morgon var det en något … spännande ekiperad grupp som gick ner till bryggan i viken. Jag förstår inte varför jag alltid packar så KONSTIGT när vi ska ut till stugan. Alltid glömmer jag nåt. Aja. Underställ är ju också kläder som man säger.

Humlis forsta helgen i september - 07Nere vid havet var allt bedövande vackert.

Humlis forsta helgen i september - 08Men låt oss stanna en stund vid alla idéer som barnen har om saker som MÅSTE följa med på tur? En lykta ”så att vi hittar hem i mörkret” tex. Inget vi sa gick att övertyga Olof om att det skulle fortsätta att vara ljust. Lyktan skulle med och så fick det ju så klart bli (det där med att välja sina fighter ni vet?).

Humlis forsta helgen i september - 09Och Greta skulle ABSOLUT ha med ett litet lila tygstycke med glitter ”för att locka till sig fiskarna” så att hon kunde dansa för dom sen.

Humlis forsta helgen i september - 10Uppdraget slutfört. Fiskar tillockade till bryggan och dans utförd. CHECK!

Humlis forsta helgen i september - 11Nöjda lämnade vi bryggan och allt det blåa.

Humlis forsta helgen i september - 12För att bege oss in i det gröna (och bruna). Det har röjts ordentligt i vår lilla skog som vi har bakom huset och maskinerna har lämnat stora sår i skogen efter sig.

Humlis forsta helgen i september - 13Det ser faktiskt rätt bedrövligt ut på marken just nu men med tiden kommer det att bli jättefint. Och jag tycker så mycket om att man kan se vår stuga från skogen nu. Det kunde man inte förut för den var helt igenvuxen efter 40 år av negligering.

Humlis forsta helgen i september - 14Men även om man röjt massor i skogen och vi har tagit ner flera stora träd så är det ändå som att det inte riktigt märks. Så blir det väl när det som tas bort är sånt som egentligen inte borde vara där? Och ps. granar va. Vad dom suger ljus. Det är ju helt otroligt.

Humlis forsta helgen i september - 15Hur som helst. Vi går vidare. I skogen plockade vi blåbär som jag och min matlagningsintresserade son sen tog in till köket.

Humlis forsta helgen i september - 16Vi gjorde blåbärsmuffins och smeten såg så härlig ut att jag ju bara var tvungen att fota den. Här finns receptet.

Humlis forsta helgen i september - 17När muffinsen var klara gick vi på en ny utflykt.

Humlis forsta helgen i september - 18Upp på berget!

Humlis forsta helgen i september - 19Där vi åt muffins och drack mjölk.

Humlis forsta helgen i september - 21Fy vad fint vi hade det.

Humlis forsta helgen i september - 22Sen spanade vi och försökte se så långt det gick, plus gjorde olika ninjaliknande rörelser.

Humlis forsta helgen i september - 23Det här är en mycket vanlig pose för Greta just nu. Hon är prinsess-ninjan eller prinsess-hulken som gör olika träningsrörelser för att bli asglymmast i världen. Det här att knyta sin långärmade tröja som ett förkläde är också väldigt mycket Greta just nu.

Humlis forsta helgen i september - 24Efter ninjaträningen gick vi ner till stranden.

Humlis forsta helgen i september - 25Barnen slängde av sig kläderna och Olof ramlade i vattnet. Det var kallt. Olof grät. Sen gick vi hem. Men inget av detta har ännu hänt när den här bilden togs.

Humlis forsta helgen i september - 26På kvällen åt vi pizza med kantareller som Ulf hittade i skogen (och kapris som vi köpt på affären). På barnens del hittar vi salami och oliver. Också inköpta i skärgårdshandeln.

Humlis forsta helgen i september - 27Sen blev det idag och då åkte vi hem efter en utmärkt start på september i vår vik.

Recept

Rostad blomkål med kapris och citron

2 september, 2016

08. Rostad blomkal

Det här behövs (som tillbehör till 3-4 pers):
1 blomkål (eller två beroende på storlek)
olivolja
salt
Dressing:
1 citron, saft och finrivet skal
2 msk kapris
1/2 tsk sambal oelek
1 tsk dijonsenap

Gör så här:
Ansa blomkålen och dela den i mindre buketter. Lägg i en skål och häll på en skvätt olivolja och lite salt. Rör runt. Lägg sen upp på en plåt och ställ in i ugnen på 225 grader i cirka 20 minuter. Rör om efter halva tiden.
Blanda ingredienserna till dressingen. Dvs: citronsaft, skal, kapris, sambal och dijon. Addera en nypa socker om citronen är ettrig.
Lägg upp blomkålen på ett fat när den är klar. Häll över dressingen.
Servera blomkålen som ett tillbehör till grillat. SÅ GOTT!

Spara

Hummelviken

Den intensiva lycka som infinner sig av att leva (delar av) sitt liv vid havet

2 september, 2016

Humlis sista veckan i augusti - 08Förra helgen firade vi lördag i viken. Det gjorde vi med att bland annat ta en promenad.

Humlis sista veckan i augusti - 09Ner till havet så klart.

Humlis sista veckan i augusti - 10När vi kom fram så visade det sig att det pågick någon slags båttävling i vår vik.

Humlis sista veckan i augusti - 11Det slog i seglen och båt efter båt lämnade startlinjen.

Humlis sista veckan i augusti - 12Vi hade med oss lördagsgodis och när jag satt där med min son i famnen så upplevde jag en sån intensiv lycka. Den strömmade genom hela min kropp. Det var som att jag för ett ögonblick hade förmågan att se allt det jag har fått. Alltså verkligen se och uppleva den fulla innebörden av att ha mina två barn, i vår vik, en sensommardag.

Humlis sista veckan i augusti - 13Greta kontrollerade vattentemperaturen.

Humlis sista veckan i augusti - 14Och det blev inte något bad nej nej. 15 grader är för kallt. Men det var varmt i luften och en granne badade så … men nej, inte vi.

Humlis sista veckan i augusti - 15Barnen klättrade runt på stenarna.

Humlis sista veckan i augusti - 16Och upptäckte saker och jag ÄLSKAR att titta på när dom upptäcker saker.

Humlis sista veckan i augusti - 17Men det var rätt blåsigt …

Humlis sista veckan i augusti - 18Och med rätt blåsigt menar jag JÄTTEBLÅSIGT.

Humlis sista veckan i augusti - 19Så vi gick tillbaka upp till vår stuga. Till baksidan och vår stora trall där det alltid tycks vara lä och soligt och varmt. Det var inte så dumt det heller.
Men att jag får leva delar av mitt liv i närheten av havet, gud vad jag tycker om det. Här sjunger mitt hjärta.

Böcker kan berika

Böcker kan berikas sjunde bokklubbsträff: Vi kom över havet av Julie Otsuka

1 september, 2016

07. Bokklubbstraff

Jag sitter i viken med datorn i knät. Brasan sprakar och båda barnen är vakna så det här kan ju gå precis hur som helst. Ulf försöker lägga dom inne i sovrummet men så som dom har varit de senaste kvällarna så kan det här verkligen gå Hur Som Helst. Anyhow.

Trots att den här boken inte följer dom klassiska skrivreglerna för en skönlitterär bok så tycker jag att dom här frågorna som vi brukar utgå ifrån funkar om man bara böjer dom lite, tycker ni inte?

Eller så här: Välj vilken fråga du vill diskutera. Hitta egna frågor och ställ dom. Här är dom vanliga frågorna att utgå från i alla fall.

1. Karaktärerna i boken. Hur uppfattar du huvudpersonerna? Vad är det hos dem som du gillar/ogillar? Vilka drivkrafter ligger bakom deras agerande?

2. Bokens teman. Vad tycker du att boken handlar om? Vilka teman tar boken upp? Finns det några underteman?

3. Författarens syfte med boken. Varför har författaren skrivit den här boken? Är boken optimistisk, pessimistisk, humoristisk, ironisk, en profetia om framtiden, samhällskritisk? Är boken trovärdig?

4. Språket. Vad tycker du om språket i boken? Har du en favoritmening och/eller stycke?

5. Mottagandet. Vad tyckte du om boken? Vilka känslor väckte den? Vad var det bästa och det sämsta med den? Hur relaterar du till boken?

6. Ditt slutbetyg. Vad tyckte du? Är det en bok du skulle rekommendera?

Nu kör vi!